ra, d. 15 Marti s. å.; ärhållandes Erke-Biskopens och någre af Rådets försäkran, att när de uppgåfvo Slottet till dem, skulle ingen vid lifsstraff, få förevita dem, en sådan öfvergift. År 1464 då K. Carl återkom, innehades Slottet af Danskarne. Konungen belägrade det, och Danskarne måste ingå en villkorlig dagtingan. År 1466 andtvardades Slottet åt Erke-Biskop Jöns och emottogs af Ifvar Gren, att hålla Erke-Biskopen, eller om han affölle, K. Christiern tillhanda. Efter någon kort tid, samma år, återstältes Slottet genom förlikning, af Erke-Biskopen till R. Råd, som aflämnade det, till Erich Axelsson (Tott), på den tiden Riks Föreståndare[1].
Konung Carl Knutsson afled i Stockholm 1468; öfverlämnandes Stockholms Slott och Stad, till Sten Sture, som lät sammankalla Sv. menigheten, att utvälja en ny Höfvitsman i Riket, 1470.
Då Rimkr. (p. 558, 559) beskrifver det slag, som till en del, stod utan för Slottsporten, emellan K. Hans och Sturarne, omtalas att då Herr Sten, för det förräderi som var i slaget, nödgades gifva sig i strömmen med hästen, och låta honom simma öfver intill lönneporten, ingick han på Slottet, och lät sticka upp en hatt; då striden upphörde och med K. Hans om nya villkor dagtingat blef; men då han sedermera vid R. Råds ankomst till Staden, lät till Skotts upplägga, alla sina byssor kring om Slottet, och förstärka sig mer och mer; sågo de Svenske hvad ringa säkerhet de ägde, i hans ord och löften; uppsägandes honom ändteligen i Wadstena möte, all undersåtelig trohet och lydnad.
- ↑ Rimkr. 2 Del. p. 193, 247.
