och öfverrumplingar, af de, med dem sammansvurne utländske fiender. Han lät derföre på Norremalm afrödja, hvad som kunde tjena en belägrande fiende, till skärm och betäckning; tillöka Adelhusets och förborgens byggnader och i ståndsätta Slottets murar och försvarsverk. Litet syntes deraf, säger Palmsköld, i sina samlingar, för de höga murarnes skull; som af taflan öfver Stockholms Slotts och Stads utseende, i bemälte K:s första tid, är att finna.
Stockholms Torn, sedan tre Kronor kalladt, vid Adelhuset, fick i hans tid en tillökning; efter Hadorphs sedan gjorde mätning 1675, till 70 alnar i högden, för att kunna beskjuta strömmen och näst omliggande berg och högder. Der kunde ock 30 stora stycken ligga, att nyttjas till värn och försvar, vid fientligt anfall[1].
Borgerskapet och Allmogen anhöllo vid Riksdagen i Västerås 1527, att Stockholms Stads och Slotts murar, måtte förbättras och uppbyggas; hvartill tegel af S. Claræ Kloster och onödige Capeller, kunde användas. Till följe deraf blefvo ock de fästningsverk eller rundtorn anlagde, säger Dalin, hvaraf vår tid ännu sedt lämningar utmed Norr-ström och Mälaren, fast icke till fullbordan bragte, förr än i K. Gustafs Söners tid. På ett annat ställe säger han: att kring Stockholm skulle 1544 byggas rundtorn, eller skantsar med murar emellan hvardera; man har sedt lämningar deraf och trodt, att de varit af Birger Jarls anläggning; men det är ogrundadt[2]. Om de Torn och murar, som i Birgers tid anlades; är i det föregående, med all historisk visshet förmält.
