delen af K. Gustaf sedermera uppförd, när Stor-Kyrkan i längden aftogs, till grafvens utvidgande och en rymligare vägs öppnande till Slottet. År 1544, lät K. uppmura Slotts-grafven, vid Stockholms Slott[1].
År 1525 skall elden kommit lös på Slottet, emellan Söndagen och Måndagen, efter Sigfridi, midnatts-tid, då Kungsmaket och Sölfkammaren brunnit slätt af; deraf K. stor skada bekom[2].
Ett nytt uppmurat palats skall d. 11 Oct. 1559 fallit neder inne på borgen, midt för den stora Borgestugan, som låg uti Norr, hvarvid någre Murmästare satte lifvet till. Det säges hafva varit uppsatt, till Prinssessan Catharinas biläger[3].
Flerestädes finnes antecknadt, att en hemlig gång varit ifrån Slottet, under torget, neder till Landshöfdingen Hoghusens hus, och som troligt vara kan, till någon dervarande vattuport[4].
§. 4.
Hvad i Konung Erich XIV:s tid finnes i Rikets Historia anfört, som kan hafva någon gemenskap med Kongl. Slottet, äro i synnerhet vittnesbörder, om hans svaga regering och ett olyckeligt slut derå. Då han efter en åtta-årig styrelse, d. 29 Sept. 1568, för en redo fordrande menighet, anförd af Hertig Carl, nödgades ur Stockholms Stads Stor-Kyrka, skyndesammeligen söka sin säkerhet, innom Slottets stängda portar; måste han icke allenast snart öppna dem, för sina bröder; utan ock från Thronen stött
