fängelse lästes tvänne dörar hvar natt och bevakades med 4 Knecktar; blifvandes intet mera folk, efterlåtit att ingå, än en piga och en dräng, för hvardera af Herrarne[1].
Till Slottets Historia i K. Johans tid, torde här ock få antecknas, hans skrifvelse 1569, till Hertig Carl, om det förräderi som K. Erichs parti hade anstält, att förlossa K. Erich och förraska Stockholms Slott; samt hans förbud 1570, att Hertig Magnus till Saxen, icke måtte instädjas på Slottet i Stockholm, förr än K. sjelf kom dit; efter att han hade öfverfallit Vackten, slagit några ihjäl med egen hand; befallandes att der sådant skedt vore, att man honom med vackt förvara skulle[2].
§. 6.
Konung Johan afled på Stockholms Slott d. 17 Nov. 1592. K. Sigismund vistades allt för korrt tid i sitt Arfrike, för att här intaga ett rum i Slottets Historia. Häfderne nämna dock, att då K. d. 14 Julii 1594, lät uppkalla Stockholms Stads fyra Borgmästare på Slottet, för att underrätta dem om sin borrtresa till Polen, blefvo de inkallade uti den lilla Glas-kammaren på Slottet, som var öster ut mot sjön[3].
Carl IX. som honom i styrelsen och sedan på thronen efterträdde, hade icke mycken tid öfrig, att gifva åt fredliga yrken, åt byggnader och fria konster. Han måste i ostyrige parti-tider, bevara Konunga-magten; befästa sin thron och freda Rikets gräns, för opåliteliga grannar. Hans Son ärfde hans krig och hans
