Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/340

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
322


År 1641 d. 8 Jan. emellan 9 och 10 om aftonen, kom elden lös i nya byggnaden på Slottet, der Kammar-Collegium då var, och stod hela Slottet i stor fara. År 1642 d. 25 Nov. samma afton, som Hertig Fredric, Margrefven af Baden, var ankommen, med stor Suite på Slottet, att fullborda förmälningen med Fröken Christina Helena, (som sedan skedde d. 30 i samma månad) och när Drottningen som bäst begynte, att göra sig med dem lustig och glad; yppades i Slottet och de våningar, som voro öfver vattu-porten, neder åt Kranen och Skeppsbron, på Östra Slotts-sidan, en ganska farlig vådeld, och brann det så häftigt, till kl. 9 eller 10 påföljande morgon, att fyra kosteliga Torn afbrunno och föllo ynkeligen neder, tillika med det som fants uti öfversta första våningarne; men murarne blefvo någorlunda behållne. Drottningen flydde i stor hast med förskräckelse, till Drotzen, Gr. Pehr Brahes hus, vid stora torget; men som vädret och elden låg ditåt, begaf sig Hännes M:s till Fält-Herren Gr. Jacob Pontus De la Gardies nya hus, beläget gent emot Slottet, tvärt öfver elfven eller strömmen, emellan Staden och Norremalm (sedan Arsenalen), att den natten derstädes, uti någon bättre säkerhet qvarblifva. De öfrige flydde hit och dit, uti Staden och på Malmarne. En Sergeant satte vid detta tillfälle lifvet till; och skall eldskenet varit synligt ända till Nerike. Dagen efter om aftonen d. 26 Nov. blef elden lös uti Papistiska Kyrkan och gjorde stor skada. År 1646 kom åter elden lös på Slottet, då en del deraf Öster ut afbrände. (Palmsköldiana).

Hela Östra sidan måste således dels repareras, dels å nyo byggas. Drottningen ansåg ock

Slot-