brukbare, då de i pråmar byggde blifvit nedsänkte, utan skedd pålning i botten i en strykande ström; så uppstod fråga icke allenast, om möjeligheten, af denna bros anläggande, med säkerhet för en framtid; utan ock om påliteligheten af sjelfva grundvalen till Kgl. Slottet. Om Tessins varsamhet att låta pröfva grunden, innan Slotts-byggnaden å Norra sidan företogs; är i det föregående något nämt. Dervid har sedermera blifvit anmärkt, att Norreström efter 1780 års vattuflod, blifvit djupare invid Slottet; att det icke bör förefalla underligt, då detta mälarens utlopp, ifrån 80 alnars bredd, blifvit tid efter annan så hopträngt, att bredden, hvaröfver marmor-bron kommer att byggas, skall nu blott utgöra 30 alnar; hvilket åter öker vattnets värkan, både på botten och nästgränsande stränder; — men då man härvid tillika besinnar, att grunden till Slottet är anlagd, tätt utmed strömmens fordna brädd, och att Apparellerne eller den så kallade Lejonbacken, med 20 alnars minskning i strömmens bredd, är grundad på en fast och säker pålbädd; så försvinner all farhåga, om påliteligheten af Slotts-grundvalen. Hvad åter bron angår, förmenes dess anläggning, vara så mycket mindre vådelig; som botten dertill är den fördelaktigaste, bestående af en fast klappur; allenast dervid iagttages, de försigtighetsmått, som vid stenkistors nedläggande i strömfåror äro oumgängelige, och att sedan de förre Damfästen blifvit upptagne; att åt hvalfvet gifves den möjeligaste bredd som kan erhållas[1].
Sedan K. M. d. 19 Aug. 1787, lagdt grunden till bron öfver Östra delen af Norre-ström, som af Stadens tillökte inkomster borde besör-
- ↑ Stockh. Posten 1797, N:o 247.
