ena muren åt Mälaren, vid ett till hälften sönderskutit torn; men Östra muren synes sträcka sig, ned till vattnet, utan något torn.
Inre Norre port, på samma afritning utmärkt, var vid mynt-torget, och gick vägen genom tornet, öfver bron till Helgeandsholmen. Ifrån samma torn gick på 1520-talet, ett plank eller skidgård, åt Riddarhus platsen, till det så kallade Herr Bencts torn. Ett torn vid mynt-torget, på Västra sidan af Slottet, hette lejon-tornet, och förmodeligen kan backen, upp till Norra Slotts-hvalfvet, lika troligen, deraf hafva sitt namn: Lejon-backen, som af de der uppsatte och i koppar gutne Lejon 1704; åtminstone torde ruinerne af Lejon-tornet, fördt Tessin på den tanken, att gifva Slottet denna prydnad[1].
Södra Stads porten var i älldste tiderne i gamla tornet åfvan för järntorget, som redan i Magnus Erichssons tid, blef nedbrutit och användt till Dominicaner-Klostrets byggnad, som han vid sin Kröning utlåfvat, och ej långt från Torn-platsen lät uppföra. I början af 1500-talet, var Södra porten nära qvarnströmmen, hvarigenom vägen gick öfver vindbron, till det yttre tornet[2], af hvars fasta och tjocka murar, med sina styck-gluggar, synes ännu märkeliga lämningar, i gamla Stads-grafven, nu Järnvågen; hvil-
- ↑ Om Konung Carl XI:s äreport, som finnes afritad i Gr. Dahlbergs verk, Tab. 30, säger C. R. Berch, att den varit af trä, och efter några års förlopp blifvit borrttagen; men Lejonen som vid samma tillfälle ditsattes, hafva varit qvarstående till Slottet brann, som gammalt folk, honom berättadt; hvilken vana att se Lejon utanför Slotts-porten, torde hafva gifvit Tessin idée att 1693, sätta koppar-Lejon på Norra sidan. (Saml. om Stockholm).
- ↑ Murberg l. c. p. 54.
