En del af förberörde torn, med flere, såsom Fiskastrands-tornet vid skeppsbron, hafva förmodeligen varit byggde, att försvara stränderne och det dervid i dubbla rader, med hammarband, sammanfogade pålverk, som kallades Kransen, och omgaf icke allenast Staden, utan ock Kädjeskär. På detta pålverk voro flera öpningar, hvilka kallades bomar; emedan de med svängbomar och lås tillstängdes. Sådane voro vid koggehamn, kornhamn, fiskestrand och flerestädes; och voro antingen större, för Fartyg, eller mindre för båtar och skutor. Vid hvarje bom, var merendels ett torn anlagdt, och årligen tillsattes visse bomslutare, af de bäste borgare i Staden, som förvarade nycklarne, till hvar sin bom och torn. I Stadens Archiv finnes ännu, en förtekning på de borgersmän, som varit bomslutare allt ifrån 1419, till slutet af 16-åra hundradet. Utom bomen fick intet gods handlas eller utlastas utur fartygen, och till bomens och brons underhållande, var en viss afgift under namn af pålagäld 1454 ålagd, som skänktes Staden 1456 af K. Carl Knutsson, i Stadens Privilegier af samma år[1]. Pålepenningarne bestego sig 1550 till 85 mark, 7 öre; och 1558, till 427 mark, 7 öre, enligt Stadens räkenskaper, som synes gifva tillkänna, ett märkeligt tilltagande i handel och rörelse, innom en tid af 8 år.
§. 4.
Vid K. Christierns förväntade fiendteliga återkomst, till Stockholm 1520, blef Söderström med flottbommar och en stark järnkädja försedd, samt porten, torn och bomar, dels ombyggde, dels förbättrade, och med så kallade vingar,
- ↑ Murberg l. c. p. 55.
