Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/381

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
363


att byggningarne vid Vaxön, Blockhuset och Oxdjupet, måtte fliteligen blifva förfordrade, hvaruppå ansågs mycken magt ligga[1].

Den gamla försänkningen vid oxdjupet, som fullföljdes af K. Johan III, och K. Carl Gustaf, kunde dock icke hafva bestånd, i anseende till sundets djuplek; således har denna Segelled och inloppet till Stockholm, i senare tider blifvit förvarad, med Fredrichsborgs skants, en half mil ifrån Vaxholmen. Fästningen begynte anläggas 1724, och blef färdig 1735; bestående af ett stort torn, bestyckat i flere etager och bomfritt; men ej med några verk omgifvit, som varit tillärnat. Vid stranden af sundet emellan Värmdön och Rindön, äro tvänne Caponierer, af flere bomfrie etager, emellan hvilka äro åtskillige strandverk. På alla verken, skola öfver 100 Canoner finnas.

I det vidsträckte ändamål, att försvara alla inloppen till Stockholm; hafver tid efter annan, flere defensions-anstalter blifvit vidtagne.

Dalarö skants och torn, vid skeppsleden i Södertörn och Tyresjö Socken, 11 mil ifrån Stockholm sjöledes, har i älldre tider blifvit uppfördt, att tjena till en retraite för fartyg, som i Krigs-tider blifva jagade och eftersatte; samt till betäckning för tullplatsen derstädes.

Pålsundet vid Vaxholm, ett af Stockholms fyra inlopp, blef 1726, med stenkistor fyllt, och

en-
  1. Uti en declamatio in Laudem Holmiæ, Aboæ 1669, a Joh. Hesling, säges om Stockh. försvarsverk: Verum arx munitissima Vaxholmia, item fortalitium. Dalaskants, ita ingressum arctant ut invitis Regiis Præfectis ibidem excubantibus, nullæ ingredi aut egredi naves possint. — Med Dalaskants, torde förmodeligen Dalarön, eller Dalaröskants vara ment.