Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/384

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
366


III CAPITLET.
Om de af Stockholms Stad uthärdade belägringar och anfall.

§. 1.

Konungarnes slemma och okloka styrelse, som gjorde Rikets allmoga missnögd; de myndige Herrars och i synnerhet Biskoparnes regegeringslystnad; agg och afvund emellan vissa stora slägter, som ville dela väldet med den Styrande; och i synnerhet den olyckelige Calmare Unionen, som Danska Konungarne missbrukade, att gjöra Sverige till ett lydrike, under Danmark; voro de hufvud-orsaker, som ådrogo Stockholm många och täta belägringar. Ämnet är således af den beskaffenhet, att det egenteligen synes höra till Rikets allmänna historia; der en omständelig berättelse derom finnes; men det kan dock här icke förbigås, att åtminstone nämna de belägringar och anfall, som Stockholm tid efter annan, med sin stora skada, måste uthärda, både af egne missnögde, ofta upproriske landsmän och af Utländske fiender.

§. 2.

År 1366 kom Konung Håkan i Norrige, med en stor här, för Stockholm, att frälsa sin Fader Magnus Erichsson Smek ur sitt fängelse. Af Albrecht öfvervunnen och fången 1365, i Slaget på Gata skogen, i Västmanland, var Magnus på tornet tre Kronor i Stockholm innesluten, och blef först under hårda vilkor, lösgifven 1371.

När K. Håkan, åter ankom om våren 1371, i samma ärende till Stockholm, hade han sitt hufvud-läger, på Norra sidan. Deraf samt af

den