Engilbricht sik uppå Langholmen lade,
Wässmän ok Närika med sik hade;
Södermän ryckte för Södra port;
För Norrabro hade Uplänninga sva gjordt:
Beskärma Sverike hade de acht,
The räddis ej Konungens macht.
Och vidare om Konung Erich i denna dess belägenhet:
”Nu tha Konungen thetta saa
Att the belade honom sva,
Graabrödra-holm lot han taka,
Thet gjorde the fattiga munka stor omaka,
500 folk lagde han ther uppå,
Att Svenske ej skulle holman få.
Helgeandsholman lot han bemanna,
Thet maa man tro med sanna.
Konungen sporde de Svenske till,
Hvi the honom fördärfva vill?
The svarade: them måtte förtryta,
Att de måtte Sverikes lag aldrig nyta:” &c.
Under desse Krigsrörelser, nämnes skott-vapen med Krut; såsom redan bekante i Sverige, och hvilka nyttjades både af de Svenske och Danske[1].
Konung Erich gaf sig då under Rådets dom, for till Danmark och lämnade 600 Danskar qvar i Stockholm.
Erke-Biskop Jöns Bengtsson, en Oxenstierna till sin börd, var väl K. Carl Knutssons slägtinge; men tillika hans oförsonliga fiende. Sedan han inför altaret i Upsala nedlagdt Biskops-stafven; tagit till svärdet; svurit att straffa sin Ko-
- ↑ Röding om Krigs-konst. i Sverige. Vitt. Acad. Hand. 1 Del. p. 163. Murberg l. c. V. Acad. nya H. 4 Del. p. 62.
