Staden och tvingade Christian att fly till Danemark[1].
Christian I:s sjuåriga regering ifrån 1457 till 1464, ådrog Stockholm, flere fienteliga besök. Efter nyssnämde flyckt, återkom han följande året, 1464 med en väldig här, då Allmogen som bloqverade Staden måste fly; ymkeligast var, berättar Rimkrönikan, att Biskop Kettil hade ingen af Svenske Riddersmän sig trogen, på Sveriges vägnar, mera än Erich Nilsson och tvänne andra. Biskopen samlade i Dalarne en mägtig här; uppsöktes af Christian, som trodde sig finna honom obereddan; men fann ett oväntadt motstånd, blef slagen och måste fly till Stockholm. Biskop Kettil kom strax efter och belade Staden å nyo, då Konungen åter nödgades taga sin tillflygt till Dannemark.
Till K. Christians nederlag på Hellesjö skogen, bidrog Prästen, Herr Johan i Gryta: och - -
”Månde det K. Christian illa förtryta,
Att han måste rymma för Kettil och Gryta.
(R. K. 473).
Sedan K. Carl Knutsson var återkommen till Riket, genom Biskop Kettils biträde, dagtingade Carl med de Danske, som vore på Slottet och släppte dem sin kos; hvilket Biskopen så illa behagade, att han å nyo jätte, honom af Riket drifva. Han skref således till K. Christian, låfvade honom Riket igän, allenast Erke-Biskop Jöns blefve fri och lösgifven. Dyrare lösen kunde väl aldrig bjudas för en orolig Prelat. Erke-Biskopen återkom, och af honom och B. Kettil, belades Stockholm på nytt, vintertiden. På isen utanför Gråmunkeholm, lämnade K:s folk
- ↑ Rimkr. p. 470.
