Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/390

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
372


ren skulle rycka emot fienden i tre columner: Nils Sture anförde den svagaste, som skulle tåga åt vänster och angripa fiendens högra flygel; den samma, efter han måste taga en omväg och gå igenom en liten skogsbacke, började först defilera; Sten Sture följde sedan efter, med de bägge öfrige, rätt fram åt Brunkeberg.

När slag orden var uppstäld höll Herr Sten ett uppmuntrings-tal; derpå sång hela hären S:t Örjans visa; sedan gafs lösen och fält-tecknet uppsattes af halm, på Hjälmar och Hattar.

Danska Armeen var också i dagningen skickad i 3:ne hopar: den förste blef på flottan som låg under landet vid Blasieholmen, och betäckte högra flygeln med sina skytt; den andra hopen, der K. sjelf befant sig, stod i slag-orden, på sjelfva Brunkeberg, som då icke var så trångt och brant, som för 50 år tillbaka; hafvandes förutan andre förskantsningar, den bredevid uppbyggde skärman bakom sig, att hålla ryggen fri från utfall ifrån Staden: tredje hopen stäldes vid S:t Claræ Kloster och skulle i synnerhet hindra, att Svenska tropparne, ej måtte der framtränga, att sammanfoga sig med dem ur Staden.

Klockan 11 på dagen kom Sturen sakta tågandes upp för berget och föll ann med största eftertryck; skjutningen med lod och skäktor hade först börjat innan man kom till handgemäng; men när hufvud baneren kommo närmare emot hvarannan, gick striden under stort rop, med alvar an; men efter ett hårdt och långsamt fäktande, måste de Svenske denna gången icke allenast vika; utan ock, sedan de stält sig och gjordt nytt anfall, andra gången, se sig afslagne; så att Riksbaneret som med stor blodspillan redan var uppslagit på högden och gifvit stadsboerne

godt