Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/393

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
375


inkräkta en Thron den han skulle vanhedra. Han landsteg vid Ladugården, den han ärnade skinna och bränna. Olaus Petri talar derom sålunda: 1517 kom Christiern (så skref och kallade han sig sjelf) inemot Stockholm. Der gjorde de Danske landgång, i den agt, att tåga till Stäket, för att förlossa Erke-Biskopen. Ther kom då Herr Sten emot dem hardt utför Stockholm vid Wedla, och blef dem öfvermägtig och dref dem till skepps igän, och blef der mycket af Konungens folk, både slagit och fångat; mycket kom ock i sjön och drunknade. Danskarne måtte så dragas tillbaka igän, utan att kunna något uträtta.

Det förnyade anfall Christiern gjorde 1518, omtalas sålunda: näst efter Pingst kom Christiern med skepp och folk inför Stockholm och lägrade sig på Sudra malm. Han lät beskjuta det yttersta tornet, på Södra port och stormade der något till; dock kunde han dermed intet uträtta, utan fick der dödt folk och såradt; så kom det ock dertill, att han lät sitt folk komma till Brännekyrka; der kom han till slagtning med Herr Sten och blef afslagen och gaf sig så åter igän på Malmen i sitt läger, och der blef han då någon tid, men efter han såg sig platt intet kunna uträtta, bröt han sitt läger upp; men då han med sitt folk begaf sig till skeppen, slog Herr Sten af Staden efter honom och jagade mycket af hans folk i sjön, i Tegelviken; mycket blef ock slaget och mera än 300 till fångar gjorde.

Sedan Tyrannen samlat alla sina krafter, kom han ytterligare 1520 att belägra Stockholm på alla sidor. Sturen var i ett slag förut sårad och död; hans Enka hade nog mod att gjöra en feg fiende motstånd; men här var icke

frå-
Z 4