fråga om att strida; utan att bedraga. Detta ämnet är förut vidrört: och i öfrigt så allmänt kändt; att det här kan förbigås. Svenska folkets lätt-trohet har aldrig blifvit hårdare straffat, än då det trodde Christierns eder, på det heligaste sätt bekräftade.
§. 4.
En hjelte var ännu qvar, som icke allenast bröt egna bojor, utan som ock skulle bryta Rikets. Det är nog att nämna Gustaf Wasa, för-at påminna sig tyrannens fall, och Svearnes upprättelse. Stockholm blef nu af honom belägradt; men i ett helt annat ändamål; icke till folkets förtryck; utan till frihetens återställande. En af Hans Historieskrifvare berättar derom: att sedan Christiern, från Stockholm återfor till Danemark, belägrades Stockholm af Gustaf I. som hade ungt, men väl öfvat manskap, uti de för Stockholm, anlagde läger. Danskarne väntade på hjelp från Norrby, och Riksföreståndaren fick väl förstärkning från Lybeck; men Amiralen Brun hade fådt den instruction, att icke allt för hastigt, frälsa Sverige ur eländet, på det hjelpen måtte blifva dem så mycket angelägnare.
Gustaf flyttade sitt läger från Wedelunda, närmare emot Staden, till Bromma Kyrka, och kort derefter till Munklederne. Denna Ö bandt han genom en brygga tillsamman, med Södra malmen; dit de andra lägren sig flyttade; låtandes äfven med en stark brygga, som gjordes öfver hela det stora vattnet; hvilket är emellan Södra malmen och Waldemars ön eller Djurgården, så binda dessa läger tillsammans; att de kunde vid alla tillfällen bistå hvarandra. Vid ändan af bron, upprättades ett Blockhus, ifrån hvilket
