ren, som på Ö. eller V. sidan vore tillkomne; hvilket af många sådane Husbref och 2:ne Stockholms Storkyrko-bref, på en prebenda, dersammastädes funderad, år 1428 nogsamt intages."
Med tiden utvidgades tillbyggnaden utom muren, så mycket, att den indeltes i trenne stora qvarter; hvilka i anseende till det älldsta af Staden, fingo namn af det Ö. S. och Västra. I Sturarnes tid hade de blifvit så tillbyggde, att hvardera i det närmaste ägde en lika folkmängd, med det älldsta, som kallades qvarteret det inre, eller innom muren, och utgjorde då hela gamla Stadens rymd[1].
Att på Agnefits åsen, som efter Peringskölds tanke varit skogvuxen, förr än Staden funderades; allaredan i Hedendomen, varit åtskillige Ättebackar och gamla begrafningsplatser, samt Monumenter med rune-ritningar; förmenar han kunna bestyrkas, af några än befinteliga Runstenars qvarlefvor, hvilka blifvit lagde till grundvalar under gamla Hus.
Det första Runstens-fragment, skall finnas i Kåkbrinken, uti grundvalen under ett gammalt Stenhus; det andra vid Kornhamn, uti stenhusmuren, gent emot Södre port: som fordom legat nederst vid grunden; men då Huset å nyo uppmurades, blifvit uppflyttadt; det tredje uti Gråmunkeholms Kyrka, der inre kyrkodören, innan för Våkenhuset fordom varit, på Norra sidan. Dijkman den älldre, som endast sedt 2:ne af desse Runstenar; den ena inemot Söder
- ↑ Murberg I, c. p. 54.
