på Helgeandsholmen, förmäles vara vidtagit, och hvarmedelst Konungen och Kronan tillades högsta ägande-rätten, till Bergverk, Insjöar, Strömmar, Skogar och Krono-allmänningar, m. m. som till den tiden varit för allom frie, till gemensamt nyttjande, eller fritt inkräktande[1]. Rimkrönikan gifver honom detta beröm:
Han gaf godan rätt, i sina daga,
Mycken frid och starkan aga[2].
Birger Magnusson blef Konung efter sin Fader 1290, då han var 10 år gammal. Hans Förmyndare Torkel Knutsson, var en af Sveriges mäst förtjente män; men då han högre acktade, allmänt bästa, än de myndiga Prelaters rofgirige afsigter; blef han det största bevis, af ett parties ill ka och hämd; af Birgers vanvett och otacksamhet; då han d. 10 Febr. 1306 uppoffrades på Södermalm, der han ock på afrättsplatsen blef begrafven. Under hans tid blef ett förbud utgifvit, emot gårdar och tomters säljande i Stockholm och på Malmarne till Krigs- eller Andeliga Ståndet. Birger trugades, att dela Riket, emellan sina Bröder. Stockholms Slott och underliggande Län, kom uppå Hertig Waldemars andel, då han slöt 5 års Häfdabyte, med sin Broder Erich i Lödese 1315[3]. Birgers i Nyköping begångna grymma Brödra-mord, hämnades äfven på hans Son Magnus, som 20 år gammal, halshögs på Helgeandsholmen 1320. Man vill här intaga hvad en okänd Författa-
