Albrecht från Mechlenburg, Konung 1364, styrdes af Gunstlingar och regerade illa. Slott, Städer, Gods och Landskap, söndrades från Riket, och sjelfva Stockholm stod i pant, hos hans Fader, Hertigen af Mechlenburg. Denna pant inlöstes sedan af Bo Jonsson Grip, K. Albrechts Drots; som anses hafva varit den rikaste enskilte man i Sverige. Albrecht blef af plågade och missnögde Undersåter, slagen 1389 vid Fahlköping, och afsade sig efter ett sjuårigt fängelse, all rätt till Sveriges Krona. Hättebröderne, sammansvurne Tyskar, till Albrechts försvar, hade förbundit sig, att hålla honom Stockholm tillhanda. De förvandlade denna Staden, icke allenast till ett Röfvarenäste; utan ville ock deraf göra en Hansestad[1]. De rasade omänskligen, emot alt hvad Svenskt var, och uppbrände på Käpplingen (Blasieholmen) 1389, uti ett instängt Hus, på en gång, 200 Stockholms Borgare, utan ransakning och dom; oskyldige till alt annat, än att vara födde af Svenska föräldrar. En omständeligare berättelse derom, finnes uti beskrifningen om Blasieholmen.
Under Dr. Margaretas regering, led Stockholm icke mindre våld och orätt af Fetaliebröderne, hvilka uppmuntrade at Hertig Johan i Mechlenburg, att idka kaperi, gjorde handeln osäker och röfvade till sjöss.
Lika olyckligt var Riket under Erich XIII. som under hela Unions-tiden. Hans okloka styrelse, kallade under Engelbrechts anförande, en uppretad Menighet till Stockholm; som belägrades, att afskudda Riket ett olideligt tyranni.
- ↑ Ibid. p. 429.
