En afhandling träffades väl med honom i Halmstad 1435 om fred och endräckt, efter hvilken han ock personligen skulle inställa sig i Stockholm till Nativitatis Mariæ, enligt R. Råds och Fullmägtiges ifrån Dannemark och Norrige gifne försäkring; men hvar det icke skedde, då ville de, med Borgmästare och Råd i Stockholm besörja att Halmstads dagtingan skulle obrottsligen hållen blifva. Denna försäkran är gifven Norremalm 1435. (St. Rinkr. 2 D. p. 91). Flere förlikningar aftaltes väl med K. Erich, men blefvo som alla hans löften, illa hållne.
Då Erich afsattes 1439, förklarade Ständerne Riksmarsken Carl Knutsson till Riks-Föreståndare; men Danskarne, genom de i Sverige myndige Prelaters och Herrars biträde, påtrugade Sverige Christopher af Beyern till Konung. Efter hans död 1448 d. 5 Jan. blef i Stockholm på valdagen, Carl Knutsson i S. Gertruda Gillestuga, med en nästan enhällig kallelse, d. 20 Jun. 1448, utvald till Sveriges Konung. Danskarnes trolöshet, Svenske Erke-Biskopens högmod och olyckeliga partier i landet, tillskyndade Stockholm och Riket, förödande krig och flere belägringar; hvarom mera här nedanföre. Uti K. Carls bref ifrån Dantzig, om sitt fördrifvande af Riket genom Erke-Biskop Jöns och fleres uppror och förräderi, svarar han på den honom gjorde tillvitelse, att hafva de främmande Köpmän, med ny tull och uppehåldsdagar belagdt; att han farande Köpmän alltid beskyddat och vid lag hållit, och att han alldrig någon tull, eller nya utlagor påbudit, utan efter Råd och gammal sedvana. De uppehåldsdagar som nämnas, stå i Stadens rätt beskrefne, efter uråldrig plägsed. Han hade i
