ärnade hålla. Hyllningen skedde på Stockholms Rådstufva och hans Kröning i Stadens Storkyrka d. 26 Nov. 1497. Hans regering var endast i det afseendet lyckelig, att den blott varade 4 år. När han försåteligen tracktade efter Sturens lif och lät fienteligen rickta Canonerna på Slottet emot Staden, 1501 vid sin återkomst ifrån Danmark, blef en allmän uppresning. K. flydde sjöledes från Stockholm, och Rikets Fästningar återtogos, ifrån utländske våldsverkare.
På en Herredag i Stockholm d. 21 Jan. 1504, valdes Svante Sture till Riks-Föreståndare, tvärt emot Danska Partiets försök, at återkalla K. Hans. Under de 8 år, han förestod Riket, till sin död 1512, oroades Landet af utländskt våld, af inhemsk oenighet och missämja. Då hans Son Sten Sture den Yngre, intog hans ställe, utbrast Gustaf Trolles agg emot Fadren och hans ovilja och otacksamhet emot Sonen, i uppenbara fiendtligheter och förföljelser. År 1517 skickade Danmark en Flotta i Stockholms skären, för att skydda och försvara den då afsatte Trollen; men Riks-Föreståndaren emottog så, detta besök vid Dufvonds, en mil Söder om Stockholm, att Danskarne snart återvände till sitt land igän.
Christiern återkom i egen person det följande året 1518, med en Flotta för Stockholm: då han vid Bränkyrka d. 22 Julii blef slagen af Sturen. Qvarhållen i Stockholms skären af motvind, började han att nyttja list och försåt; af honom mera kände, åtminstone lyckeligare vapen. Då han som gisslan fådt 6 Svenska Herrar, för att sjelf begifva sig till Stockholm, att
