Sida:Stockholm, Del 1 (Elers 1800).pdf/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
54


negotiera; gjorde han dem till fångar, och afseglade med detta bytet till Danmark.

Efter gjorde stora Krigsanstalter, återkom Christiern, med en fientelig magt 1520 för Stockholm. Sedan Sturen i Slaget vid Bogesund d. 19 Jan. blifvit dödeligen sårad, ville han skyndesammeligen blifva förd til Stockholm, at fria Staden för öfverrumpling, men afled d. 9. Febr., då han fördes öfver isen på Mälaren.

Om det icke vore verldskunnigt och i Häfderne för alltid förvarat, huru Tyrannen med de heligaste löften, med de dyraste eder, bedragit ett lättrogit och villrådigt folk, och således intagit Stockholms Stad; så borde en omständeligare berättelse derom, få här sitt rum. En sådan relation lät Riksens Ständer, samt om det grymma blodbadet i Stockholm, utfärda, d. 29 Dec. 1523, som finnes tryckt i Rimkrönikans Andra Del (pag. 459—467).

Uti beskrifningen om Stockholms Slott, om Stortorget, der blodbadet skedde, d. 8 Nov. 1520, och flerestädes i denna Historia, har man icke kunnat undgå, at utmärka de blodiga spår, hvilka han som en krönd bödel, på en med list inkräcktad thron, lämnadt efter sig.

Att Danska tyranniet altid så högeligen gynnades af Sveriges Catholske Biskopar och Prelater, skulle kunna anses som underligt; om icke deras olaga magt, behöft skydd, af ett lika olaga välde.

Af ett försagdt Folk utkräfde Christiern en nödtvungen Hyllning på Norremalm, uti en

upp-