Enligt Placatet i Drottn. Christinas tid, d. 28 Apr. 1649, skulle Staden regleras, och till den ändan skulle för de korssverk och fasta Hus, som kommo i sådan afsigt, att nederrifvas, betalning gifvas efter den värdering och på sätt och vis, som i Öfver-Ståthållaren Flemmings tid skedt var. Om några tomter Östan eller Västan till, voro så små, att de, till Ägarens nytta och Stadens prydnad ej kunde bebyggas; skulle de säljas och förläggas, till en större tomt, för 16 öre Sm:t, för hvar quadrat-aln, Västan till, och 24 öre, Östan till; och skulle ingen hafva magt sådant vägra; besvär deröfver skulle Hofrätten icke eller få upptaga.
Om en så alfvarsam gård- och gaturefning, till följe häraf blifvit verkstäld, till Stadens reglerande, som i Öfver-Ståthållaren Flemmings tid, på Norre-malm, 1634—1640, derom lämnar Staden innom gamla murarne, inga vedermälen; lärer ock icke varit meningen, såsom nästan omöjelig, utan att helt och hållit, förändra hela anläggningen af inre qvarteret.
En utlänning yttrar sig om Stockholm 1654, att Staden liknade Venedig, som äfven är byggd på flere Holmar i Hafvet; att den var omgifven af flere Berg, emellan hvilka, på ena sidan, Hafvet, och på den andra var en Sjö, Mälaren kallad; att några gator voro breda, andra trängre; större delen räta och tätt bebyggde; att innuti sjelfva Staden, voro de fläste Hus af sten, samt 4 till 5 våningar höga, samt att från Norra Förstaden voro tvänne smala Träbryggor till Staden. Öster derom var en vacker Djurgård, och utgjorde altsammans, då det
