118
turligt, hwilket man dock ej ännu försökt. Om en Skrå eller Societets-Man påstår, at han ej kan sälja sin Wara för det pris han sålt förut, eller om han ej kan förmås at följa Taxan, hwilka bägge delar nu som bäst hos oss hända; om han enständigt ropar på sin ägande rätt til sin Wara, - - - låt honom göra det; låt honom behålla sin Egendom; men gif endast androm utom Skrået frihet, at sälja samma Wara, de kunna säkert göra det för billigare pris, efter de ej straxt wilja ockra så mycket, och i början behöfwa at etablera sin Credit. Om det blir Collision imellan twå millioner människor eller några få enskiltas interesse, hwilket bör wäl då prewalera? Jag menar ock, at erfarenheten styrker min sats. Sedan en del af wåra Medborgare, t. ex. afskedade Soldater, Gardes-Karlar, m. m., fått den så naturliga rättigheten, at föda sig med hwad slags arbete de kunde; utan at anses som Bönhasar, hafwa de onekeligen fällt priset på wissa Waror, besynnerligen här i Stockholm. Skada allenast, at det äro Persedlar af mindre betydenhet, med hwilkas förfärdigande de kunna sysselsätta sig. - - - Men jag ser redan sjelf, at jag rört et alt för ömtåligt Ämne.
Jag darrar nästan, när jag tänker på det Ämnet jag nu ämnar widröra. Det är min lycka, at jag är Anonyme; ty finge min
