Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

7. Rätt Kärleek så och Wänskap godh/
Uthrotas uhr hans Sinn och Modh/
    För orsaker fast ringa:
Ja ofta kan itt litet ord/
Then wänskap som heel fast war giordh/
    Til högst owänskap bringa.
8. När som han Godz nogh hafwer fått/
Han pråler fast och förer ståt/
    Sin Wänner han förachtar:
Hans högmodh wäxer meer och meer/
Han ey en gång tilbaka seer.
    För fall han sigh ey wachtar.
9. Lägs honom och stoor Rijkdom til/
Han ängstas och meer hafwa wil/
    Han stadigt ther på ligger.
Han Sofwa kan slätt ingen Natt/
Ju meer förökas mon hans Skatt/
    Ju mindre är han trygger.
10. Han fruchtar fast at någhon Tyff/
För Godzet skadha skal hans Lijff/
    Och thet från honom röfwa/
Om någhot aff hans Godz förgåås/
Hau häfftigt suckar hårdt och blås/
    Han stadigt går bedröfwat.
11. Hwij skal han tå ey hafwa Sårgh/
Hans Mammon godh och fasta Bårgh/
    Han skadha haar undfånget:
Han weet ey hwad han tiltaa skal/
Han kommen är uppå högst fall/
    I thet at så är gånget.
12. Blir hans Amour til en upwächt/
Föruthan sorgh blijr han ey slächt:
    Han icke thet betänkcer/
At offta fast kan enom skee
Til godha/ thet som nu gör wee/
    En ängstar och så kränker.