Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/293

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Lättia/ hwilken är Okyskhetens Örnegått: Ty skola the alltijdh någhot hafwa för händer/ hwarigenom theras Sinnen kunna afwände blifwa/ från then the så högt sättia Sinnet til.

För then skull säya Poëterne, at Cupido aldrigh hafwer kunna bracht Vesta, Pallas och Diana til älskogs lust: Ther hon doch öfwer alla the andra Gudhar och Gudinnor een Mästerinna war. Williandes genom thenna Fablen lära; at the som sijna Sinnen slå til Jachter/ Studier eller Hwshåltz saker/ och them medh alfwar fullföllia/ icke äre så älskogs Brånna underkastade.

Så skal man undfly sådana Conventer, ther som Lägenheten gifwer/ at sådana Flammer kunne uptände warda/ och ther man ther til kommer/ skal man sine Ögon weta moderera.

Sij/ Ögat är en stoor Ingång/
Til Okyskheet och Laster mång/
Igenom thenna ypna Döör/
Får tu en Gäst then tigh förför/
Thet tu ey Dören ypna weet/
Och sluta effter Lägenheet.

För then Orsaken skulle förbödh Keyser Julianus, när han hade intaghit Stadhen Malica i Persien, (uthi hwilken mächta deyelighe Qwinsspersoner wore) at ingen aff them skulle komma för hans Ögon/ på thet han icke skulle blifwa reetad til ond Begärelse.

Thet samma giorde ock Alexander Magnus, nrä han Darium Konungen i Persien hade öfwerwunnet/ så wille han intet/ at hans Gemåhl och Dotter skulle komma