Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/294

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

för honom/ säyandes: Thet wil intet skicka sigh/ at then som uthi Krijgh så mången Mann hafwer niderlagt/ skulle endtligh utaff Qwinsspersoner öfwerwunnen warda. När han i Illyrien som uthi ett Affgudiskt Tempel/ och gick ther see een skön Qwinssperson/ öfwer hwilkens Skönheet han sigh förundrade/ och en Öfwerste til honom sade/ han skulle föra henne medh sigh/ sade han: Wore thet icke een Obildigheet/ at then som skal straffa andra för Otucht/ skulle then Odygden hoos sigh sielff låta märckia.

Om Ähregirigheet.
CAP. VIII.

Een odygd fins ock så som mången Mann vexerar,
När som man högheet stoor fast häfftigt affecterar.
  Än Medel finna kan/ then som är amourös,
  Men hwad kan måtta then som är fast glorinös?
Han snijkes hijt och tijt/ sigh lägger alt til fromma/
At han kan blifwa rijk/ til högre staat så komma.
  Bekommer han ock thet han effter trachtat haar;
  Hans Modh thet wäxer meer/ han högre effter faar.
Går honom thet ey an/ för en ostadigh Lycka/
Fast ängsligh alltijdh han mån sigh betee och skicka
  Om Lyckan spelar medh at honom wäl alt går/
  Han känner sigh ey sielff/ och andra strax försmår.
Stort nampn hwad gifwa kan mon han tå ey försaka:
Han alltijdh framåth seer/ och täncker ey tilbaka.
  Hans hugh medh tanckar all til högmodh är förstort/
  Sin affkomst/ wenner och han snart görflömer bort.
Medh stadigh sorg och qwaal han Godz tilsamman rijfwer;
Hwar medh hans höga modh sitt Speel åtskilligt drijfwer.