Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/306

  Och näns ey ther utaff/ sigh sielfwan göra gott;
  Thet lägs i Kistan neer/ så snart han thet haar fått.
Han träghet som en Hund/ på Godzet waker ligger/
Och han slätt ingen natt/ för ängzlan sofwa trygger/
  Ehuru som hans Godz sigh ey förminnskas må/
  Och huru han skal meer och meer tilhopa få.
Om han weet winna thet som någhot sigh kan båta/
Bedrägerij och Sweek/ skal han ey underlåta:
  För en fast ring profit, så blijr stoor haat upwäckt/
  Emoot hans Wänner bäst/ Föräldrar så och Slächt.
Uprichtigheet och så moot/ alla han förgäter/
Utaff sin Rijkedom/ han sigh fast högt förmäter:
  Hwad anseer han en ann/ han gör sigh sielff ey gott?
  Hans kargheet wåxer til/ och blifwer uthan mått:
För hennes skul han ey wäl tår sigh äta mätter/
Sin Gudztienst offta han/ för Winst tilbaka sätter/
  Om han än för Sedh/ in uthi Kyrkian går/
  Hans hugh är doch ey ther han meer på Godzet står.
Doch med hans krop mon thet/ som med en Spinnil gånga
Then Näten sätter widt/ ther medh at Flugor fånga:
  Lät Nätet söndergår/ och Flughen flygher bort/
  Then arma Spinnil tå/ mon komma stort til kårt.
Och therför' ey allen; i thet han ock så Spinner/
Tå myckit aff hans Krafft/ och Inelfwer förswinner:
  Altså en girigh Kropp/ som sätter uth sin Näät
  Fast wijdha/ at han kan aff Rijkdom blifwa täät/
Han öfwer Siö och Land/ fast effter Godzet farer/
Doch offta brista kan/ han anslagh stor' och Snarer/
  Slät ingen mödha han/ ey heller arbet sppar/
  Fast han sielff ther utaff/ ey annor nytta haar/
Än at hans kropp aff sorgh/ och mödha heelt uthmattas/
Och finner meer och meer/ uthi sin Kistor fattas.