316
»Dessutom är detta en gåva av staden Harlem till tulpanen.»
Cornelis väntade för att höra vad prinsen ytterligare hade att säga. Denne fortfor:
»Jag skänker Rosa de hundratusen florinerna, som hon väl har förtjänat och som hon nu kan erbjuda er. De äro en belöning för hennes kärlek, hennes mod och redbara handlingssätt.
»Vad er beträffar, herr van Baerle, så har ni ytterligare er trolovade att tacka därför, att er oskuld blivit uppdagad.» — Vid dessa ord räckte prinsen Cornelis det redan omtalade bibelbladet, på vilket Cornelis De Witts brev var skrivet och varuti tulpanlökarna hade varit inlagda. »Man har nämligen kommit till insikt om, att ni blivit fängslad för ett brott, som ni icke hade begått.
»Detta innebär icke blott att ni är fri, utan även naturligtvis att er konfiskerade egendom kommer att till er återställas.
»Herr van Baerle, ni var gudson till Cornelis De Witt och en vän till hans broder Johan. Förbliv värdig det dopnamn, som den ene hade givit er, och den vänskap, varmed den andre hedrade er. Bevara i troget minne bådas förtjänster, ty herrarna De Witt, beklagansvärda offer för ett misslett folks orättvisa dom och grymma straff, voro två stora medborgare, över vilka Holland i dag känner sig stolt!»
Sedan prinsen mot sin vana med rörd ton uttalat dessa ord, gav han sina båda händer åt de på var sin sida om honom knäfallande trolovade makarna.
Dragande en suck återtog han därpå:
»Ack, I ären bra lyckliga, som allt under det I kanske drömmen om Hollands ära och i synnerhet dess lycka,
