318
rundade sina ägor så, att han hädanefter kunde trotsa alla kikare i Dordrecht.
Rosa blev dag för dag icke blott allt vackrare, utan även allt lärdare, och efter två års äktenskap kunde hon läsa och skriva så väl, att hon sedan kunde ensam åtaga sig att undervisa sina två vackra barn, som hade skjutit upp, i maj 1674 och i maj 1675, som tulpaner och gjort henne mycket mindre besvär än den famösa blomman, som hon hade att tacka för att hon någonsin fått dem.
Det är en klar sak, att då det ena barnet var en gosse och det andra en flicka, erhöllo de namnen Cornelis och Rosa.
Van Baerle förblev sin Rosa såväl som sina tulpaner trogen; under hela sitt liv sysselsatte han sig med sin hustru och med blomsterodling, tack vare vilken han fann en mängd nya arter, som äro upptagna i den holländska katalogen.
De två förnämsta prydnaderna i hans salong voro de två i stora förgyllda ramar infattade blad ur Cornelis De Witts bibel, av vilka det ena innehöll gudfaderns skrivelse med en uppmaning till Cornelis att bränna upp brevväxlingen med markis De Louvois, det andra det testamente, vari Cornelis insatte Rosa till arvinge av lökarna till den svarta tulpanen, med villkor att hon, sedan hon erhållit sin hemgift, de 100,000 florinerna, skulle gifta sig med en vacker ung man på 26 till 28 år, som hon älskade och av vilken hon vore älskad tillbaka.
Detta villkor hade samvetsgrant blivit uppfyllt, ehuru Cornelis icke var död, och just därför att han icke var död.
