Den här sidan har korrekturlästs
319
För att slutligen hålla på avstånd alla avundsmän, från vilka Försynen kanhända icke skulle ha funnit tillfälle att befria honom lika lyckligt som från mynheer Isak Boxtel, lät han över sin port inskriva samma valspråk, som Grotius den dag, då han begav sig på flykten, hade inristat på väggen i sitt fängelse:
»Man har stundom lidit tillräckligt för att vara berättigad att aldrig säga: Jag är alltför lycklig.»
SLUT
