»Åh, den är hos dig, i din kammare, Rosa!» sade Cornelis något lugnad. »Men i vad slags jord är den satt, i vilken recipient? Du låter den väl inte gro i vatten som de enfaldiga kvinnorna i Harlem och Dordrecht, vilka inbilla sig, att vatten kan ersätta jorden, liksom om vattnet, som består av trettiotre delar syre och trettiosex delar väte skulle kunna ersätta … Men jag glömmer att jag talar med ett fruntimmer.»
»Ja, det är nog litet för lärt för mig», svarade den unga flickan småleende. »För att lugna er inskränker jag mig därför till att säga, att er lök icke står i vatten.»
»Ah, jag andas åter!»
»Den är satt i en bra sandstenskruka av alldeles samma storlek som den, vari ni hade satt er lök, och i en jord bestående av tre delar vanlig matjord tagen på det bästa stället i trädgården, samt av en fjärdedel vanlig vägjord. Jag har så ofta hört er och den avskyvärde Jakob, som ni kallar honom, tala om i vilken jordmån tulpaner bäst trivas, att jag kan det utantill lika bra som den bästa trädgårdsmästare i Harlem.»
»Åh! … Nu återstår att veta hur den står för solen?»
»Nu står den i solen hela dagen, de dagar det är solsken, men så snart den kommit upp och det blir varmare, jag skall göra som ni gjorde här, bästa herr Cornelis. Jag skall då ställa den i det av mina fönster som vetter mot öster, från klockan åtta på morgonen till klockan elva och i mitt fönster mot väster mellan tre och fem på eftermiddagen.»
»Åh, förträffligt, förträffligt! Du är ju en fullkomlig trädgårdsmästare, min vackra Rosa! Men jag
