Doter Ingeborg[1] hade i Fadrens lifstid blifvit gifven åt Hialmar den hugfulle, en märkelig krigs-Höfding, som för sin brud skull blef ihielslagen på Samsö i enwiges kamp mot Arngrim Kempes tolf Söner från Bolmsö i Småland; men i synnerhet mot Hiorvard, som tillika friat til Ingeborg: Dock kunde ej desse kämpar rosa sig af segren; ty de blefvo der alle slagne: Angantyr war af dem den ypperste och blef Hialmars baneman. Odder den widfarne, som ock kallades Arfar-Odder eller den bewäpnade, Hialmars stallbroder, som troligen fölgt honom i striden, förde hans lik til Sigtuna; men Ingeborg af sorg öfver sin Hialmars död giorde af med sig sielf[2].
7. Alf hade i sin ungdom aflat en Son, Hugleik eller den Lustige, som mer förnötte sin tid med gycklare och spelmän, än med Kungeliga och Ridderliga öfningar[3]: Han satt ständigt hemma, utan lust at inlägga någon krigsheder, och war derjemte med all sin rikedom mycket karg, hvilket alt satte honom hos sit alfvarsamma[4] och stridsmanliga Folk i sådant förakt, at Upsala-Öde honom ej blef tildömdt, fast än han war äldste Arftagaren, hvilket som oftast hände med odugelige Printsar wid Konunga-walen[5]: Han blef icke erkänd för Svensk Konung utan i anseende til Yngues Söner, som ännu woro Barn och för hvilka
- ↑ Man har giordt denna Ingeborg öfver 200 åhr äldre och til Yngue-Freys Doter i Upsala; men när jag jämförer alle her inlöpande personers tideräkning, så finner jag ej annat, än at hon warit Doter af Yngue Alrikson.
- ↑ Hervar. Sag. cum. not. Vetel. p. 51. 72. &c.
- ↑ Sturl. L. c. c. 25.
- ↑ v. supr. c. 9. §. 8.
- ↑ v. supr. c. 7. § 22.
