Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
287
mängd, hvilken de bedragne Nordiske hedningar, Danskar, Norrmän, Svenskar, tillbedja såsom gud ännu i denna dag[1]”, och från hvars ätt, såsom den „allmännaste” källan för Konungablod, äfven Angelsaxernas Konungar räknade sin härkomst[2]. Påminner man sig nu de redan anmärkta spåren af en Odinisk lära hos de utländska Göther[3], och intyget att Wodan dyrkades af alla
- ↑ Vuothen, qui et Rex multitudinis barbarorum. In tanta enim seductione oppressi Aquilonares increduli ut Deum colunt usque in hodiernam diem, videlicet Dani, Northmanni quoque et Suevi. Chronicon Ethelwerdi (från 10:de årh.) L. 1. Savile Rer. Angl. Sciptt. London 1596. fol. 474.
- ↑ Quorum genus usque ad generalissimum adscendit, id est, ad Vuothen. Ibid. fol. 475.
- ↑ Jfr. ofvanföre ss. 106, 107. Att Göternas Anses äro detsamma som Asar, kan bestyrkas genom följande anmärkning. Aas, i det gamla nordiska språket Gud, äfven Heros, eller en med gudomliga egenskaper utrustad menniska, betydde ock ås (såsom i ordet kroppås på ett hus), samt bjelke, stod, stötta (Björn Haldorsen Isl. Lexic. och Glossarium till d. äldre Edda), hvarvid förbindelsen synes ha legat endera i begreppet af det högsta, eller af stöd, eller kanhända deruti, att gudarna dyrkades i tempel och stoder; hvaraf hos Grekerna Heracliti förebråelser mot dem, „som så bedja till Gudarnas bilder, liksom man kunde tala till bjelkar eller hus, utan att veta hvad Gudar eller Halfgudar (Heroer) i sjelfva verket äro.”.(Origenes cont. Celsum L. VII p. 373 Ed. Spencer). — Man
