Sida:Svea rikes häfder.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11

beräkning, på hvilken Dalin grundade sin förslagsmening, behöfver ej mera vederläggas. Men ännu tyckas i sjelfva hufvudfrågan tankarna vara delade. Mest, synes oss, har den blifvit förvirrad derigenom, att man slöt till ett ännu fortfarande förhållande ifrån forntida stora förändringar, af hvilka vårt land ej mindre än andra här spår: förändringar, hvilka ej blott gå långt bortom allt menniskominne, utan leda den häpna tankan in i en urtid, då jorden, ännu menniskotom, under helt olika vilkor och på helt olika sätt mot nu, först liksom försökte de krafter, hvilka i henne voro nedlagda, och genomgick de äldsta stora bildningsperioder, hvilka den Heliga Skrift utmärker under bilden af den begynnande tidens första dagar. De på förstenade, nu utdöda, snäckdjur så rika lagren kring Sveriges största sjöar, ha ostridigt blifvit bildade i ett flytande ämne, hvilket i dessa trakter högt betäckte hvad sedermera blef land. Urtidens kännemärke lyckes ha varit ännu oåtskilda elementer, ett ännu i dessas sammanfattning verkande blott elementariskt och derföre chaotiskt lif. I Skriftens sublima Skapelsehistoria följer derföre på det första Varde!

    Brovallius. Betänkande om Wattenminskningen. Stockh. 1755.