Sida:Svea rikes häfder.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
29

Ett land, som utsträcker sig under så olika polhöjder, måste dock äfven inom sig visa många olikheter. Skåne gör till utseende och luftstreck en öfvergång till det gent emot liggande nedra Tyskland; men har ännu mildare vintrar än detta[1]. Äkta kastanien, Mullbärsträdet, planteradt, komma i Skåne ännu fort. Hemdjuren äro större och frodigare. Rågsädet behöfver blott halffemte månad att mogna, ej längre än i Tyskland och öfra Italien; då det deremot i Lappmarkerna (der endast kornet bråmognar) behöfver halfannan sommar dertill, med fara att innan bergningen bortfrysa[2]. En hastigare förändring i naturlig beskaffenhet och alstringsförmåga finnes ej i Sverige, än emellan Skåne och Småland[3]. Det kommer af det senares

    hvilken, redan tidigt skild från fäderneslandet, så länge dröjde i främmande land, tills han sluteligen glömde sitt modersmål. Märkligt är, enligt hans egen berättelse, att just då detta sista band syntes slitet, han begynte öfverfallas af en oemotståndlig längtan till fosterjorden, som vid hvarje fenomen, hvarigenom han påmintes om den nordiska naturen, låckade tårar i hans ögon.

  1. Berlin, till och med Wien, ha haft strängare köld än någonsin Lund, enligt de sista 70 årens observationer.
  2. Wahlenberg. Vet. Ac. Handl. 1811.
  3. Profundi saltus, montesque i asperrimi, per quos a Sconia in Gothiam necessario iter agitur, säger Adam från Bremen i 11:te århundradet. De Situ Daniæ p. 57. — På hela meridian ända upp till Enontekis lära ej två orter finnas, emellan hvilka