Sida:Svea rikes häfder.djvu/511

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
487

Hel[1] gläder sig öfver Dyggves hög[2], att hon hade utkorat åt sig den konungsliga mannen, och att Lokes dotter alltför hårdt har lekt med herskaren öfver Yngves folk”[3]. Dyggves moder Drott säges ha varit syster till Dan den stormodige, af hvilken Dannemark skall fått sitt namn. Det inträffar temligen med tidsföljden; ty enligt det Isländska Langfedgatalet är Dan den åttonde från Odens son Skjöld, och Domar, Drotts gemål, den sjunde från Odens samtida och efterträdare i Sverige, Njord. Men den historiska genealogien genombrytes äfven här af en mythologisk. Drott, Dyggves moder, är neml. — enligt Ynglingasagan — en sondotter åt Rig, hvilken först på Nordiska tungomålet blef kallad Konung, och denna är åter — enligt det gamla quädet om Rig[4] — en

  1. „Glitnis gná” egentligen Hästemöen, (jfr. John Olafsen l. c. p. 35, och den bifogade Ordboken). Uttrycket är i Peringskjölds Ed. af Heimskringla rätt öfversatt med Hel, som så kallades, emedan hennes fader Loke en gång förvandladt sig i ett sto. Edda Dæmis. 42. Öfversättningen „Himmelens Frue” i den Köpenhamnska, och „Himlens Drottning” (Solen) i den sista Stockholmska Upplagan af Heimskringla är deremot felagtig.
  2. Här nyttjas äfven det i not. 6 nyss anmärkta ordet.
  3. „Allvaldr Yngvaþiódar.”
  4. Rigsmál, äfven Rigsþattr eller Rigs þula, infördt