Hoppa till innehållet

Sida:Svea rikes häfder.djvu/512

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
488

soneson af Heimdal, en af Asarna i Odens följe, från hvars tid således Dyggves mor blott i fjerde led är aflägsnad. Detta gamla Quäde förer oss åter helt och hållet in i fabelns rymder, och innehåller en allegorisk målning af ståndens uppkomst i Norden. Så — heter det — säges i gamla Sagor, att Heimdal, en af Asarna, den starke och vise guden, gick efter gröna stigar, och kom på sjöstranden till ett hus, der han ingick. Dörren stod på gafvel, eld brann å golfvet, hjon sutto derinne, af arbete grånade, Ae och Edda[1], i gammaldags kläder. Edda tog ur askan den tunga, tjocka, sådbemängda kakan, och bar fram soppa[2] i skålen, men största läckerheten var den sudne kalfven. Heimdal, som kallade sig Rig, sof med husets hjon i tre nätter, och nio månader efter hans bortgång födde Edda en son, hvilken vattenöstes[3] och

    i Rasks och Afzelii Ed. af den äldre Edda, men finnes enligt den förres anmärkning, p. 100, ej i någon af de vanliga Codices af Sæmundar Edda, utan i ett fragment, som tyckes tillhört densamma.

  1. Ai (eller Ae) betyder Farfarsfader, Edda Mormorsmoder.
  2. Sod. „Soþ var i bolla” Str. 4.
  3. Att ösa vatten på nyfödt barn och namngifva det, var äfven hednisk sed. Då Harald Hårfager föddes, heter det: