Sida:Svea rikes häfder.djvu/517

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
493

i kannor och beslagna bägare; de drucko och språkade tills dagen framled. Rig blef äfven der i tre nätter, och efter nio månader födde Moder en son, som sveptes i silke, vattenöstes och kallades Jarl. Ljust var hans hår, bjärta hans kinder, ögonen hvassa som på unga ormar. Han vexte upp, svängde sköld, snodde bågsträng, böjde båga, kastade spjut, skäftade pilar, skakade lansar, red hästar, hetsade hundar, drog svärd och öfvade sig i simmande. Då kom åter Rig till gården, lärde honom Runor, gaf honom sitt namn, och erkände honom för sin son. Den unge Rig drog derpå öfver fjellen i örlig, vann seger och länder, utdelade gods och gårdar, och gifte sig med Herses dotter, den smärta, hvita, ädla Erna (den raska). Af deras söner, som äfven ha allegoriska namn[1], var Konr den yngste. Han täflade med sin fader Rig i runekunskap och segrade: då vardt sonens lott att sjelf heta Rig och känna runor framföra alla andra. — Vi ha meddelat innehållet af detta quäde[2],

  1. Dessa utmärka börd i allmänhet, såsom Burr, Mögr (poëtice, son), Barn (barn), Jod (idem), Adal, (äkta, ädel), Arfi (Arfvinge), Nidr, Nidjungr (ättling), Sonr (Son), Sveinn (sven), Kundr (slägting) samt Konr, om hvilken talas i texten. — Döttrarna nämnas här ej.
  2. Det är afbrutet och ofullständigt mot slutet.