Sida:Svea rikes häfder.djvu/518

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
494

emedan det är upplysande för gamla tankesätt och seder. Vi se, att, enligt forntidens föreställningar, Trälar, Bönder och Jarlar väl alle genom gudarna kommit i verlden, men dock äro olika slägter; och dessa påminna åter om de trenne olika folk, som fornsagan känner i Norden, bland hvilka det första blef undanträngdt eller kufvadt, det andra var fritt, och det tredje blef herskande. Ynglingasagan säger att Rig först i Nordlanden kallades konung. Detta utmärker att här menas den i quädet sist nämnde och yngste Rig, hvars namn eljest var Konr, d. ä. enligt ordalydelsen, en man af börd. Konungr betyder detsamma, nemligen son af sådan, — eller ädelboren i allmänhet. Alle Rigs efterkommande behöllo sedan konunganamnet, såsom det yppersta tignarnamn, heter det, hvarföre det äfven upptogs av Dyggve, hans ättling på möderne, hvilken skall först bland Ynglingarna fört titel af Konung.

Förut kallades de regerande Drottnar[1],

  1. En ádr voru þeir Drottnar kalladir: en konur þeirra drottningar, en drótt hyrdsveitin: „Men förut voro de kallade Drottnar, och deras hustrur Drottningar och hela Hoffolket (tillsammans) Drott.” Yngl.S. c. 20. Af Rigsmal jämnförd med Yngl.Sagan kan slutas att titlarna Jarl och Herse äfven varit äldre än Konung.