Sida:Svea rikes häfder.djvu/528

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
504

egill fick namnet Tunnadolgi af sin långvariga strid och slutliga seger öfver Trälen Tunne, som hade varit hans faders rådgifvare och skattvårdare. En helig, till offren ämnad tjur, som kommit lös och blifvit vild, vardt konungens bane.

Den med Egill samtidige Frode i Dannemark krigar äfven med hans son ottar, och fordrar

    et Reg. Daniæ p. 215, (som för öfrigt tar Aunes tvåhundratioåriga ålder efter bokstafven), har, för att hjelpa svårigheten, upptagit ännu en Frode (efter hans räkning den femte) ur den fabelagtiga Rolf Krakes Saga, och gör denne Frode V. till Ynglingasagans Frode Fräkne, men till son af Langfedgatalets Frode Fräkne. Sålunda skulle både fader och son hetat Frode den Fräkne. Men Langfedgatalet känner blott en konung med detta tillnamn, och det tillägges icke den i Rolf Krakes saga omtalta Frode. I Danska konungalängder från 13:de seklet (Langebek I. 15, 19, 149) förekomma verkeligen 2:ne konungar med denna benämningar: Frothe hin Frægne och Frothe hin Fräkne; men flere konungar äro emellan dem och bägge äldre än Dan, liksom i Chron. Erici Reg. bägge yngre än Dan. Det är lika omöjligt att förena berättelserna om de Danske Frodar, som fått tillnamn af tapperheten, som de Frodar, som fått namn af friden; ty flera sådana omtalas äfven på olika tider. Då den förr nämnda Mythiska Frodefriden kan tilläggas hvar och en af dessa, och jämnföras med friden vid Christi födelse, så ser man lätt följderna för tideräkningen. — Så synes äfven den så kallade Grottesången tillegna Frodefriden åt en sednare Frode än den i Ynglingasagan och Skalda omtalta.