Sida:Svea rikes häfder.djvu/532

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
508

I hans sons K. östens tid föll Rolf Krake i Lejre. På den tiden härjade månge konungar i Sverige både Danske och Norrske. Månge voro sjökonungar, som rådde öfver en stor krigsmakt, men ägde inga länder. Den allena kallades med rätta Sjökonung, som alldrig sof under sotad ås eller drack af horn vid spiseld. En Sjökonung Sölve från Jutland öfverföll K. Östen på Lofön[1], brände honom inne med allt hans hoffolk, och drog derpå till Sigtuna, fordrande att erkännas för konung. Folket samlade en här emot honom, men han blef efter en elfva dagars strid segrare. Sedan var Sölve konung en lång tid, tills Svearne sveko och dräpte honom. — Att Sölfve blef konung i Sverige nämner icke Thiodolf.

Östens son yngvar blef nu konung öfver Svea välde. Han var en stor krigsman och låg ofta ute på sina härskepp; emedan under den näst förflutna tiden Svearike så ofta blifvit anfallet af Danskar och andra Östersjöfarare. Yngvar gjorde fred men Danskarna, och drog sedan ut att härja kring Östersjön. Vid ett anfall på Estland blef han i

  1. „I heradi, þar er Lofönd heitir.” Yngl.S. c. 35.