Sida:Svea rikes häfder.djvu/597

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
569

senare tid; ty Danske Konungar med namnet Olof i Northumberland nämna Engelska Krönikor först i tionde århundradet, och om en af dessa, som

de Gestis Reg. Angl. ap. Twysden pp. 155, 156). Denne Yric Haroldsson eller, såsom Simeon Dunelmensis kallar honom, Eyricus quidam Danica stirpe progenitus, är tydligen Eric Blodyxa, Harald Hårfagers son, om hvilken Snorre Sturleson berättar, att han blef Konung i Northumberland, sedan han förlorat Norriges rike (Heimskringla, Håkan Adalstens Fost. Saga c. 3). Den andre Olof eller Anlaf nämnes näst före den nyss omtalta Sigtrichs son. Han kallas hos Simeon Dunelmensis (l. c. p. 155). "Anlaf, Irlands och många andra öars hedniske konung," och säges med sin svärfar, Skottarnas konung Constantin, ha angript Northumberland, men blifvit år 937 slagen af Engelska konungen Æthelstan vid Brunanburh (Brunburh i Chestershire, jfr. Gibson ad Chron. Saxon. Explicatio nominum locor. p. 17). Han återkom likväl 940: och Edmund, Æthelstans bror och efterträdare, måste då med honom dela England (Matthæus Westmonast. p. 365), hvarefter han emottog dopet 942 och dog samma år (Chronic. Saxon. p. 114). — En af dessa måste Isländarnas Engelske Olof vara; ty ingen Nordisk konung omtalas för öfrigt med detta namn i England. — Men i Irland nämnas flere, såsom den redan (jfr. ofvanföre s. 564) anförde Olof vid år 852, — en Olave Mac-Godfred (Godfreds son), den samme som stridde med Konung Æthelstan i England vid år 936 — en Olave Quaran vid år 944 — hvilken äfven nämnes såsom konung i Diflin (Dublin) af Snorre Sturleson (Heimskr. I. 237 Ed. Peringsk.) — en Olave Mac-Sigtrygg (Sigtryggs son) vid år 976, som äfven föröfvat våldsamheter i Irland, och troligen är den samme Anlaf Sigtrichs son, hvilken de Engelska Krönikorna omförmäla, m. fl. — Jfr. Annals of Ulster hos Johnstone l. c.