Historia menat. Med lyckligare hopp om en för framtiden försäkrad förening kan i detta ögonblick hvarje svensk och norrsk Patriot instämma uti norrska Ständernas och Allmogens ord i Brefvet af år 1449, der de efter valet af en Svensk Konung, emedan Norrige och Sverige af Gud så landfast sammanfogade, af ålder i kärlek och sämja sammanvarit, tillägga: „thy är ther ingen vän till, att thesse tu Rijke skole någen tidh i tvedräght åthskiljes med vår villie”[1].
Det är, för att förstå ett folk, väl värdt att äfven betrakta den natur, hvari det lefver. Det är så mycket nödvändigare, ju mer denna natur äger någon ting utmärkt, outplånligt af menniskohand och derigenom yttrar en så mycket mäktigare inflytelse, med hvilken menniskan har att kämpa eller hvilken hon måste underkasta sig. I de måttliga luftstreck äger naturen inom sig den största mångfaldighet, och går genom sin bildsamhet mest menniskans konst och flit till mötes. I Polar- och
- ↑ Norrske Ständernas och Allmogens Nordan- och Sunnanfjälls bref till K. Christiern om Konungavalet i Norrige, att dhe icke vilja hafva honom, för åtskillige skjäl, som dhe upptälja, men vilja vara medh Swerige om en Konung etc. Trondhem, Måndagen näst efter Clemetzmässo (d. 24 Nov.) 1449. Hadorph, 2 D. till Rimkrönikerne. Stockh. 1676, p. 166.
