Sida:Svensk Zoologi.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


SPOL--MASK.

II

röd färg och hafva blifvit kallade hjertmaskar af de okunnige. Skingrade i underlifvet ha de icke sällan utkrupit genom brockskador; och liköppningar hafva upptäckt händelser, der de tj»cka tarmarne och sjelfva blåsan varit genomstungne, som Fischer, van Swieten, haldin ger, vVejtring o. H. fåit lillfille bevittna. Det är tydligt att brist på löda och trängseln nödgat maskarna att söka så onaturliga tttvägar. Rysvärdt är det stora antal man sett dem utföra, antingen åtskilde eller klumpvis af mer än hundrade tillsammans förenade. J.ikväl kunna sådana gäster i mängd finnas, utan. att röja sin närvaro genom några utni.ti ti synstomer, såsom hos feta och slemfulla personer, och de hos hsilka genom sega, klibbiga och mjölaktiga näringsmedel ett- sådant klister danas i tarniarne, som är tör maskarna den angenämaste föda, och håller dem i ro och stillhet inom deias näste. Emedlertid fordras det saken fallenhet (receptivitét) och förut beredande orsaker till deras mer och mindre utvecklande. Sannolikt äro de dock af naturen ärnade att äfven gagna genom uppsupande af de öfverflödigt slemmiga vätskor som i tarmarna Simias, och blifva först vid dessas svagare tillstånd och tilltagande slapphet, samt genom mängden, en sjukdom och plåga i följe af den retning de göra, samt upphof till (K* rörunderligaste verkningar. Det är då som läkarens åtgerd blir af nöden, dels alt söka förändra anlaget att hysa d Ma ki ik. dels att genom medel mota de olägenheter som af maskarne föranledas, förstöra deras slemnästen, döda sjelfva maskarna samt drifva dem ur kroppen, och ändtligen förekomma en framdeles utveckling af ämnet eller eggen för en tillkommande och lika plågsam aftöda.

Tab. 12. fig. i. Masken i nat. storlek. — a. hufvudet med vårtorna — b. stjerten med dess öppning. — 2. en han-mask uppskuren på längden. — a. munnen, bb. — matstrupen. — cc. magen. — dd. tarmkanalen. — ee. sädeskärlen. — ff. sädesblåsorna: — g. parningsorganet (efter Jördens). — 5. honans slägtsdelar särskilt intagne. — a. öppningen till moderslidan; — bb. den klufna lifmodern, hvars horn sluta vid dd. — cc. de slingrande rör genom hvilka eggen föras. — 4. hufvudändan. — 5. de tre vårtorna. — b. stjertändan med dess öppning. — 7. några egg ur eggstockarna, mycket förstorade. — (från Jördens).