Sida:Svensk Zoologi.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
11
SPOL-MASK.

röd färg och hafva blifvit kallade hjertmaskar af de okunnige. Skingrade i underlifvet ha de icke sällan utkrupit genom brockskador; och liköppningar hafva upptäckt händelser, der de tjocka tarmarne och sjelfva blåsan varit genomstungne, som Fischer, van Swieten, Baldinger, Westring o. fl. fått tillfälle bevittna. Det är tydligt att brist på föda och trängseln nödgat maskarna att söka så onaturliga utvägar. Rysvärdt är det stora antal man sett dem utföra, antingen åtskilde eller klumpvis af mer än hundrade tillsammans förenade. Likväl kunna sådana gäster i mängd finnas, utan att röja sin närvaro genom några utmärkta symtomer, såsom hos feta och slemfulla personer, och de hos hvilka genom sega, klibbiga och mjölaktiga näringsmedel ett sådant klister danas i tarmarne, som är för maskarna den angenämaste föda, och håller dem i ro och stillhet inom deras näste. Emedlertid fordras det säkert fallenhet (receptivitet) och förut beredande orsaker till deras mer och mindre utvecklande. Sannolikt äro de dock af naturen ärnade att äfven gagna genom uppsupande af de öfverflödigt slemmiga vätskor som i tarmarna samlas, och blifva först vid dessas svagare tillstånd och tilltagande slapphet, samt genom mängden, en sjukdom och plåga i följe af den retning de göra, samt upphof till de förunderligaste verkningar. Det är då som läkarens åtgerd blir af nöden, dels att söka förändra anlaget att hysa dessa kräk, dels att genom medel mota de olägenheter som af maskarne föranledas, förstöra deras slemnästen, döda sjelfva maskarna samt drifva dem ur kroppen, och ändtligen förekomma en framdeles utveckling af ämnet eller eggen för en tillkommande och lika plågsam afföda.

Tab. 12. fig. 1. Masken i nat. storlek. — a. hufvudet med vårtorna — b. stjerten med dess öppning. — 2. en han-mask uppskuren på längden. — a. munnen. bb. — matstrupen. — cc. magen. — dd. tarmkanalen. — ee. sädeskärlen. — ff. sädesblåsorna. — g. parningsorganet (efter Jördens). — 3. honans slägtsdelar särskilt uttagne. — a. öppningen till moderslidan; — bb. den klufna lifmodern, hvars horn sluta vid dd. — cc. de slingrande rör genom hvilka eggen föras. — 4. hufvudändan. — 5. de tre vårtorna. — b. stjertändan med dess öppning. — 7. några egg ur eggstockarna, mycket förstorade. — (från Jördens).