han bygger sitt bo, gemenligen klotrundt och sammansatt af mossor orh små qvistar, rymligt nog för sig och ungarna. Ofvantill är det försedt med en liten öppning, hvilken betäckes liksom med ett kägelformigt lock för regn och oväder. Könen, emellan hvilka är ingen märkbar yttre skillnad, para sig i Mars och April, och som det säges stundom 2 gånger om året, hvarefter honan ynglar 4 veckor senare, och får 3 — 5 ungar som i början äro blinda, och födas omtrent en månad innan de lemnas på fri hand att försörja sig sjelfva.
Stadd i sin naturliga frihet, söker Ekorren sin förnämsta föda i nötter, ållon och barrträdsfrön, hvilka han förstår att med mycken färdighet plocka ur kottarne under det att dessa nakna afskalas. Han förtär äfven knoppar och bark af träden, och försmår också icke andra frukter såsom äpplen och päron om de kunna åtkommas. Sittande på bakfötterna, med kroppen böjd i rät vinkel och skyld baktill af den uppstående svansen, håller han sin föda med framtassarna, likväl med yttersta tåändarne och klorna slaka, och under detta gnager med sina skarpa tänder, äfven det hårdaste skal, för att blotta det inre eller åtkomma kärnan. Smärre ämnen såsom korn och frön fattar han mellan tumvårtorna. Enligt sin natursdrift samlar han också vinterförråd af öfverflödet och gömmer detta i trädens ihåligheter, fastän, kanhända, utan att ibland minnas det. — Pallas såg äfven Ekorrar sammanleta flera slags jordsvampar för ett lika ändamål, hvilka de insatte i trädspringor, och emellan qvistarne, eller uppstucko dem på de afbrutna ändarna till torknings för vinterföda. Utan tvifvel är det för en dylik hushållning, som man ibland finner våra Ekorrar insätta kottar i sådana hål som hackspettar stundom göra på träden. I drycken är Ekorren ganska sparsam, och läppjar snö om vintern hellre än vatten, men äter deremot mycket för sin storlek. Fängslad eller tam gjord, har man funnit honom förtära ett par lod bröd om middagen samt tvenne kastanier, och om aftonen lika mycket jemte flera af de sednare, i stället för hvilka han dock ger företrädet åt valnötter, om de än äro härska. I detta tillstånd väner han sig att äta kokta kålrötter, morötter, palsternackor och scorzonerer, men rå röras de icke. Han äter alla sorter kål, men inga skidvexter, deremot äpplen och päron, som, oaktadt redan skalade, skalas af honom på nytt, och gnager då blott
