kring 94. På öfre sidan synes en myckenhet små vårtor, som göra kroppens yta, då slemmen afsköljes, sträf och ojemn. Gruudfärgen är smutsigt brun eller svart och i grönt skiftande. Ränderne äro ljusbruna eller gulaktige, och af desse äro de medlersta jemna och löpa från kanten af öfre läppen ända till klacken. Det bredvid dessa gående paret är liksom länkevis sammansatt af runda svarta fläckar, och det tredje åtföljer den krusiga kanten. Buksidan ibland askegrå eller mörk, stöter mer i grönt, med större och mindre gulaktiga punkter marmorerad.
Hufvudet som är något smalare än kroppen, delas ytterst i två läppar, af hvilka den öfre är litet längre, med 10 mörka punkter kring kanten. Innanföre den undre ligga ett par tverfållar samt strupen, vid hvars öfre kant tre små hvassa kroppar äro fästade, hvilka, om hufvud-ändan på tveren afskäres, föreställa 3 rader tänder omkring strupen, och stå i vinkel af 120 grader från hvarandra. Hvarje tandrad står rätt upp och formerar ofvantill en båge, besatt med ungefär 70 små cylindriske och spetsade uddar. Desse tandrader indragas eller framskjutas genom de kring strupen löpande muskelfibrer. Vid sugandet af bloden användas dessa redskap på det sättet, att Igeln först fixerar klacken vid föremålet, och derpå trycker hufvudet till huden så tätt att tänderne nåka den samma, och sågar eller sticker med dem efter deras läge på tre ställen genom huden, och uppumpar den tillflytande bloden genom den mellan tänderna liggande strupen, hvilket befordras genom kroppens slingringar och masklika rörelser under det Igeln behåller sitt fäste.
Köndelarne synas som 2 vårtlika öppningar på buksidan en tum ifrån undre läppen. Ur den öfre framskjuter stundom hanens redskap som en fin tråd. Anus, hvilken somlige hafva nekat finnas, synes dock såsom en, ehuru mindre märkbar, öppning ofvanpå nederst mot klacken.
Dessa slags Iglar fortplanta sig genom egg. De äro hopgyttrade eller sammansatta och ganska små, samt betäckas af Igeln sedan de äro lagda. De bli småningom större, få en oval skapnad med spetsad ända, hvarifrån ungarne omsider utkomma, blekhvita och knappt synlige för blotta ögat. I flera veckor hålla de sig beständigt under buken på modern, tills de slutligen skilja sig ifrån henne. Denne vård om affödan är en egenskap äfven tillhörig vissa Snäcksniglar, att icke nämna Horn-Simpan bland fiskarne, som äfven ligger öfver sina egg i runda hål på den leriga hafsbotten.
