frändskap med hvarannan sällan döljde sig, såg äfven flera af denne Ödlas artförändringar. Ibland dylika som finnas af honom antecknade, var också Aldrovands Lacertus viridis, hvilken han likväl icke sjelf sett. Ray, Gesner, d'Aubenton, Laurenti, la Cépéde och Bechstein hafva dock trott den böra skiljas från den grå arten, icke endast för den gröna färgen, utan för storleken (20 tum) och ett större antal (30—34) af vårtor på låren. Vi våga derföre tro oss berättigade, att anse den för en särskilt art, hvilken, om den verkligen finnes inom Sveriges gränsor, framdeles torde som sådan förtjena en egen afhandling.
Den under våra Polhöjder mer kända grå Ödlan uppehåller sig vanligt i skogstrakter, i synnerhet der stenar finnas, och belägenheten är emot middagssolen. Det är hennes vällust att sola sig, och mellanåt gömma sig i h ålo under stenarne eller multnade trädstammar bland löfvet och mossan. Äfven när den kallare tiden af året nalkas, väljer hon der sin boning, i hvilken hon stel och orörlig afbidar vårens ankomst, som åter ger lif åt henne och den öfriga slumrande naturen.
Och just nu när blåsippan och gökmaten och oxläggan pryda lunden, lockar solen och natursdriften henne ur sin fristad. Parningsbegäret gör att makarne nu snart finna hvarandra. Med en hos andra amfibier sällsynt häftighet slingra de sig tillsammans att de knappt skulle kunna åtskiljas.
Honan fortplantar sitt slägte både genom egg och lefvande ungar, alldeles liksom de Salamander-arter som vistas endast på det torra. Eggen, af 5 liniers tverlinie, läggas af den för deras fortkomst sorglösa modren på ett solrikt ställe, till ex. jemte en mur, der de af denna naturliga varma som åtföljer årstiden, snart utkläckas. De träffas också i myrstackar, hvilkas idoga kolonister, som eljest släpa allt, unna dessa lugn och säkerhet. Men naturen skänkte ock kräket förmåga att alstra fullkomnade foster. De Sept-Fontaines öppnade en Hona och fann 12 ungar i henne. De voro af 11—13 lin längd, alldeles utbildade, och af hvilka de fleste redan ägde föräldrarnes hastighet i lopp och rörelser.
Hanows rön visa dock, att ungarne äfven inom modren omgifvas i början af ett egglikt svepe, en tunn och
