Sida:Svensk Zoologi.djvu/309

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


• VANLIG BJÖRN. 43

fammar sin ovän. Sällan betjenar han sig af länderna under striden, antingen för deras mindre styrka, eller för sin ömtålighet om -nosen. Menniskor anfallas icke gerna af honom om h*n icke retas, men han visar sig också då så mycket oförskräcktare. Likväl blir ett slag på hulvudet snart hans bane.

Oaktadt icke hastig utan lunsande i loppet, går han med lätthet på baklotterna som en tvåbent varelse, och med lika skicklighet klättrar han uppför trädstammar och, brådbranter, men måste alltid gå baklänges utföre ned igen såsom en kalt, fastän ganska rädd om bakdelen. Ett djupt vatten hindrar icke heller hans kosa, helst han simmar behändigt, men sträckan bör icke vara alltför lång.

Fotspåren efter Björnen likna mycket en barfota menniskas, likväl kunna märken efter klorna skönjas, äfven som skillnad emellan hane och hona; efter den förre är spåret rundt och kullvigt, men elter den sednare jemt på sidorna och Katt inunder.

Hela sommaren är han beständigt i rörelse pS de trakter der han vistas och dnr han icke saknar föda. Under allt detta lägger han på hullet och ökar utomordentligt fcttman, tills vintern nalkas, då han efter sin natur går bort, ej att sofva, utan att söka en oafbruten hvila i sitt för den orsaken tillredda hide eller bo i en bergsrefva, en grotta, i 5—6 qvarters djupa håligheter gräfne i jorden eller händelsevis funne under någon sten, eller under rötterna al kullblåsta träd. De större björnarne ligga dock ofta under bar himmel, stundom alldeles öfversnöade. Men alla hafva lika vana att bädda under sig med granris, löfqvistar och mossa. Uppklifvande i träden, afbryta de med vighet sådana qvistar som synas dem tjenliga, och hvilka nedfallne de sedan hopsamla, och bära i famnen, gående på 2 föiter till lägerstället. På lika sätt sammanföres också mossan (Björnmossan, Polytrichum commune L.), och nu läggas först qvistarne i rundel, lika högt på alia sidor och sedan mossan ofvanpå, att bädden omsider liknar ett kålfat, och med samma materialier tillspärras också de öppningar som leda till det valda hvilorummet, så framt bädden icke tillredes på öppet ställe, då Björnen säges Hgga på brått. Men innan han lägger sig, som sker omkring början af November, dröjer han