Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/100

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


MULLVADS-SYRSAN. 77

Man har funnit, att denna Syrsa i synnerhet trifves på fält gödda med spillning efter hästar, men att den efter svin hade motsatt verkan, och derföre blifvit ansedd bland medlen au mota hennes framsteg. Troligen är intet kraftigare än det Heeset uppgifvit, att, neml. den ti. den dä ungarne i Jul. och Aug, finnas i boet tillsammans, och detta lätt upptäckes af det visnade gräset, genom ett spadtag öppna hålet, och med sjudande vatten skålla lieJa bolaget, hvilken förrättning förnyad under loppet af ett par år, skulle ansenlige» minska antalet på samma trakt.

Tab. i, — en utvuxen MullvadsSyrsa i naturlig storlek (hvilken dock stundom torde öfverträffas). •— %. an yngre under larvåldren. — 3. en ef framfötterne med alla 3 ledcrne mycket förstorad.