Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/100

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
77
MULLVADS-SYRSAN.

Man har funnit, att denna Syrsa i synnerhet trifves på fält gödda med spillning efter hästar, men att den efter svin hade motsatt verkan, och derföre blifvit ansedd bland medlen att mota hennes framsteg. Troligen är intet kraftigare än det Rœsel uppgifvit, att, neml. den tiden då ungarne i Jul. och Aug, finnas i boet tillsammans, och detta lätt upptäckes af det visnade gräset, genom ett spadtag öppna hålet, och med sjudande vatten skålla hela bolaget, hvilken förrättning förnyad under loppet af ett par år, skulle ansenligen minska antalet på samma trakt.


Tab. 1. — en utvuxen MullvadsSyrsa i naturlig storlek (hvilken dock stundom torde öfverträffas). — 2. en yngre under larvåldren. — 3. en af framfötterne med alla 3 lederne mycket förstorad.