Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


76 yar a.

mycket stark. *) Sådana äro äfven benen; i synnerhet vittna fötterne om djurets styrka, och likaså de raka och trubbiga klor, hvarmed' de äro väpnade.

Hela kroppen betäckes med ett tjockhårigt skinn. På andre delen samt länderna äro hären längre, men särdeles vid halsen, der de stå i höjden uppreste. Den 3 qvarters h"nga svansen är merendels lurfvig och bäres antingen rak nedhängande, eller dess ända indragen emellan benen, hvilket sednare mest sker då Vargen är rädd eller tror sig mindre säker.

Emellan könen finner man blott den olikhet, att hufvudet på honan är mindre tjockt och jemnare speisadt mot nosen; svansen något korthurigare och kroppen merendels klenare.

Skinnets färg är hvad man kallar varg grå eller dunkelt räfröd, med något svart blandad, särdeles längs efter ryggen, i pannan och om noseik Öfverläppen hvitaktig, utöronen och nacken svartbruna, men strupen deremot tillika med sidorna af kroppen hvitgrå. På halsen och bröstet åter äro b,åren mörkbrunare än under buken ock på frambenen, hvarå en hvit strimma löper på inre sidan. och en svart på den yttre, ända ned till fotens början.

Färgen ar dock ofta otnbytlig efter årstiden. Otti sommaren blifva håren ljusare, mot vintern mörkna de; likväl har man äfven då sett alldeles hvita Vargar, såsom i ile kallaste trakter mot Norden, och andre hos hvilka de mörkare färgerna gifvit dens utseende af svarta, eller sådane de i Norra Amerika skola förekomma.

Länder, i hvilka stora och öde skogar finnas, hafva i synnerhet lemnat fristad åt detta odjur, i mån efter den mer eller mindre stränga räfst dessa länders inbyggnre sett' sig nödgade stt hålla, till hämmande af de ofta förödande illbragder som ett förökadt antal af Vargar alltid åstadkomma. Liksom Hundarne äga de en stor aflingsfönrtåga. Deras löptid infaller i Jan. och Febr. månader, och stundom tidigare under milda vintrar. Honnn är knappt mer än i >4 dagar brunstig, hanen åter kan följa Hundens exempel alla årstider. Parningen sker också på Hundens Rätt, hvarvid tivalerne oense, icke sällan ge hvarandra banesår. Sedan honan gått dräglig i 9 —10 veckor söker hon

en

  • j Eet är också i troppen? främre de!, som Vargen lur sio mesta

styrka. Ejkre delen är deremot svag, su att tlott ett enda kSppsiag •fter ryggen, ir nog till hsnt bane.